31 januari, 2010
hypnos
ska förresten på hypnos nästa fredag. det har ju fungerat förr för andra saker, nu ber, ber, ber jag till alla gudar och mig själv att det ska fungera på min bulimi/BED. snälla snälla snälla.
nya tag. imorgon.
okej. helgen har varit för jävla svår. min mage spänner och jag mår illa av mig själv. hur blev det så här, hur kunde jag låta det gå så här långt? jag som har varit sundheten själv. nu har jag snart hängmage. insåg idag att jag har skaffat mig en bebiskropp, med tjocka armar, spänd mage, ankstjärt och tjockislår. fy. fan.
har läst ut "ät allt" - jädrans bra bok. jag försöker verkligen följa den men det spelar ju ingen roll när jag hetsar utöver det. det enda som händer är att jag får i mig ännu fler kalorier eftersom jag kämpar med att äta allt och inga lättprodukter. det är så jävla svårt. allt är så jävla svårt. men jag ska inte göra mig själv till ett offer. jag sätter mig själv i den här sitsen gång på gång och bara jag kan ta mig ur den.
"bli vän med kroppen och maten" och "normal och fin" väntar på mig i sovrummet. "mattillåtet" är på väg på posten.
ja, här sitter jag med fetmage, fler kalorier i kroppen än vad en normal människa skulle sätta i sig på en vecka, ser reklam för nutrilette och alli, har panik, vill bara ha bort den här sjukdomen från min hjärna. ska gå och svälja några laxeringstabletter så att det spända kanske försvinner i morgon. hoppas det inte blir jobbigt på tunnelbanan bara...
NU FÅR DET FANIMEJ VARA NOG, SLUTA NU!!
har läst ut "ät allt" - jädrans bra bok. jag försöker verkligen följa den men det spelar ju ingen roll när jag hetsar utöver det. det enda som händer är att jag får i mig ännu fler kalorier eftersom jag kämpar med att äta allt och inga lättprodukter. det är så jävla svårt. allt är så jävla svårt. men jag ska inte göra mig själv till ett offer. jag sätter mig själv i den här sitsen gång på gång och bara jag kan ta mig ur den.
"bli vän med kroppen och maten" och "normal och fin" väntar på mig i sovrummet. "mattillåtet" är på väg på posten.
ja, här sitter jag med fetmage, fler kalorier i kroppen än vad en normal människa skulle sätta i sig på en vecka, ser reklam för nutrilette och alli, har panik, vill bara ha bort den här sjukdomen från min hjärna. ska gå och svälja några laxeringstabletter så att det spända kanske försvinner i morgon. hoppas det inte blir jobbigt på tunnelbanan bara...
NU FÅR DET FANIMEJ VARA NOG, SLUTA NU!!
28 januari, 2010
jag är bra och stolt över att jag:
1. är modig. fy, vad modig jag var idag när jag berättade för min pt att jag tyckte att han dumförklarade mig. dessutom - jag har själv tagit kontakt med scä, jag går dit, jag pratar för min sak (även om det är jobbigt) och jag säger ifrån.
2. har tagit tag i mitt problem. jag läser "ät allt" och försöker greppa efter olika halmstrån. det funkar inte hela tiden att inte hetsäta, men jag försöker.
3. har varit en exemplarisk flickvän den senaste veckan och det känns så skönt. det blir inte bättre av att jag är grinig och avståndstagande. jag älskar faktiskt p och vi har det så underbart när jag skärper till mig. som nu.
2. har tagit tag i mitt problem. jag läser "ät allt" och försöker greppa efter olika halmstrån. det funkar inte hela tiden att inte hetsäta, men jag försöker.
3. har varit en exemplarisk flickvän den senaste veckan och det känns så skönt. det blir inte bättre av att jag är grinig och avståndstagande. jag älskar faktiskt p och vi har det så underbart när jag skärper till mig. som nu.
scä III
idag har jag varit på scä för tredje gången för att träffa min PT (psykoterapeut, hohohaha!). han är...speciell. han provocerar mig med ord (känner jag det som men varför blir jag provocerad egentligen?) och kan sedan sitta tyst hur länge som helst. det är knepigt att gå och prata med någon.
hur som helst. idag har han sagt en del sanningar och saker som jag tänkte tänka över. i vanlig ordning kommer jag inte ihåg allt men det kommer väl tillbaka så småningom. så att jag just kan tänka över dem.
1. jag gör mig själv till ett offer. jag säger och känner ofta att "jag orkar inte", "jag skiter i det här", men då gör jag mig till ett offer. det hela handlar om jag "vill" eller "inte vill". det han säger är helt sant - jag gör mig till ett offer och kan då komma undan med de flesta saker, som hetsätning till exempel. "det är ju så synd om mig", "jag kan ju lika gärna..." och så vidare.
2. det här svart eller vitt-tänkandet för mig längre in i ätstörningen. jag vill hitta och se nyanserna i livet.
3. jag styr och dömer mig själv efter prestationer. det trodde jag faktiskt inte, men så är det. hela mitt liv är uppbyggt efter vad jag presterar. allt från att jag ska börja tänka positivt på saker och ting och när jag blir ledsen på något så tycker jag att "det var väl själva fan, jag kan inte ens tänka positivt, jag är tydligen pessimist och kommer vara det hela livet, å vad jag är dålig". det vill säga att jag misslyckades med "prestationen" att tänka positivt. prestationen att alltid ha det skinande rent hemma, en liten dammtuss så är jag dålig (vilket inte betyder att jag kanske gör något åt den, men jag har misslyckats med prestationen), inte ha rört på mig tillräckligt idag = misslyckande, ätit några tuggor för mycket lunch = misslyckande, bli hungrig kort efter att jag har ätit ordentligt = misslyckande. jag bedömer mig själv efter allt, allt, allt jag gör (eller inte gör) i stället för att bara vara. han frågade mig vem "fröken bara-vara" är och det hade jag ingen aning om. inte ens om jag tänkte efter riktigt hårt. jag tror jag skulle må bra av att bara vara. ingen självpress. tänk, vilket lyft.
4. en del saker som han säger gör att jag känner mig dumförklarad. det känns som att han tycker att jag beter mig som ett barn, fastän att jag är högst vuxen. jag sade det till honom (jag är faktiskt stolt över det) och han undrade varför jag kände så? han trodde det var centralt i allt, att jag reagerar på det sättet inför en person som försöker hjälpa till. och det vet jag ju att han försöker, men kan ändå inte rå för känslan. ska tänka över varför jag kände så...eller varför jag oftast känner så. tror alltid att nya personer tycker jag är korkad, tjock, otrevlig och högst ointressant att vara med, tills att jag har fått bevis om motsatsen. konstigt, jag har inte alltid varit sådan.
5. ska försöka bemöta och bearbeta mina känslor, ta emot paniken när den kommer och härda ut. känna efter varför jag känner mig panikslagen. vad kan hända? som pt:n sade "man kan inte dö av att känna känslor, men man kan dö av att inte göra det". det sista tycker jag var lite väl tilltaget, men det första är så sant. okej, om jag får panik så måste jag kunna tänka "vad händer om jag inte kommer in på luna förrän i april - kommer jag att dö? nej. jag måste jobba på det på egen hand så länge"
jag ska försöka skriva en sådan där mia törnblom-lista med saker som jag är bra på, eller tacksam över. har tänkt på det många gånger förut men har inte kommit på något som jag är bra på (nej, det är inget skämt, min självkänsla är obefintlig), men idag har jag kommit på något.
hur som helst. idag har han sagt en del sanningar och saker som jag tänkte tänka över. i vanlig ordning kommer jag inte ihåg allt men det kommer väl tillbaka så småningom. så att jag just kan tänka över dem.
1. jag gör mig själv till ett offer. jag säger och känner ofta att "jag orkar inte", "jag skiter i det här", men då gör jag mig till ett offer. det hela handlar om jag "vill" eller "inte vill". det han säger är helt sant - jag gör mig till ett offer och kan då komma undan med de flesta saker, som hetsätning till exempel. "det är ju så synd om mig", "jag kan ju lika gärna..." och så vidare.
2. det här svart eller vitt-tänkandet för mig längre in i ätstörningen. jag vill hitta och se nyanserna i livet.
3. jag styr och dömer mig själv efter prestationer. det trodde jag faktiskt inte, men så är det. hela mitt liv är uppbyggt efter vad jag presterar. allt från att jag ska börja tänka positivt på saker och ting och när jag blir ledsen på något så tycker jag att "det var väl själva fan, jag kan inte ens tänka positivt, jag är tydligen pessimist och kommer vara det hela livet, å vad jag är dålig". det vill säga att jag misslyckades med "prestationen" att tänka positivt. prestationen att alltid ha det skinande rent hemma, en liten dammtuss så är jag dålig (vilket inte betyder att jag kanske gör något åt den, men jag har misslyckats med prestationen), inte ha rört på mig tillräckligt idag = misslyckande, ätit några tuggor för mycket lunch = misslyckande, bli hungrig kort efter att jag har ätit ordentligt = misslyckande. jag bedömer mig själv efter allt, allt, allt jag gör (eller inte gör) i stället för att bara vara. han frågade mig vem "fröken bara-vara" är och det hade jag ingen aning om. inte ens om jag tänkte efter riktigt hårt. jag tror jag skulle må bra av att bara vara. ingen självpress. tänk, vilket lyft.
4. en del saker som han säger gör att jag känner mig dumförklarad. det känns som att han tycker att jag beter mig som ett barn, fastän att jag är högst vuxen. jag sade det till honom (jag är faktiskt stolt över det) och han undrade varför jag kände så? han trodde det var centralt i allt, att jag reagerar på det sättet inför en person som försöker hjälpa till. och det vet jag ju att han försöker, men kan ändå inte rå för känslan. ska tänka över varför jag kände så...eller varför jag oftast känner så. tror alltid att nya personer tycker jag är korkad, tjock, otrevlig och högst ointressant att vara med, tills att jag har fått bevis om motsatsen. konstigt, jag har inte alltid varit sådan.
5. ska försöka bemöta och bearbeta mina känslor, ta emot paniken när den kommer och härda ut. känna efter varför jag känner mig panikslagen. vad kan hända? som pt:n sade "man kan inte dö av att känna känslor, men man kan dö av att inte göra det". det sista tycker jag var lite väl tilltaget, men det första är så sant. okej, om jag får panik så måste jag kunna tänka "vad händer om jag inte kommer in på luna förrän i april - kommer jag att dö? nej. jag måste jobba på det på egen hand så länge"
jag ska försöka skriva en sådan där mia törnblom-lista med saker som jag är bra på, eller tacksam över. har tänkt på det många gånger förut men har inte kommit på något som jag är bra på (nej, det är inget skämt, min självkänsla är obefintlig), men idag har jag kommit på något.
26 januari, 2010
uppmaning till mitt hjärta
lilla fröken julian - nu tar du nya tag och börjar behandla dig själv med respekt och vänlighet. som underbaraclara säger så bra, jag ska borsta av mig dammet och resa mig igen.
hon skall återuppstå.
det här måste få ett slut
idag har jag hetsat igen. jag har klarat mig från hets (dock ej från överätning) sedan i torsdags, men idag var det dags att bygga på min valrossfigur igen.
dagen började bra med min havregrynsgröt (som jag numera kokar på mellanmjölk för att få i mig fett) med lin- och solrosfrön plus ett ägg. till mellanmål blev det ett ägg. så långt allt bra. sedan barkade det utför. var alltjämt hungrig. eller vad är hungrig, jag kan ju inte tyda mina kroppssignaler längre?
köpte nötter. gick och köpte mer nötter plus ett stort "lunchbröd". åt brödet tillsammans med min matlåda som bestod av några bitar fläskfilé, typ trefyra klyftpotatisbitar och lite morötter, plus lite sallad. jag blev mätt ganska snabbt men åt ändå upp hela brödet, fastän att jag fick ont i magen. därefter fortsatte jag med typ sju halva kärleksmums. hade ont i magen och mådde illa men ville bara äta upp dem så att de tog slut. skulle träna med mamma efter jobbet men orkade inte (jag orkar ingenting just nu) och var väldans nöjd när hon tog beslutet att vi inte skulle gå.
åkte till hötorget, köpte typ 1,5hg godis (VARFÖR?! JAG VAR JU INTE ENS SUGEN!! det var BARA för att jag var inne i en hets - nu eller aldrig - HATA!) och gick till slussen där jag mötte upp mor och så gick vi gemensamt till skanstull.
tänkte inte äta middag men jodå, det blev två stycken valnötsfrallor med vitlöksost/chiliost och en kopp thé. var inte hungrig men åt den första frallan ändå, sedan åt jag den andra för att det var gott, fastän min mage protesterade. jag önskar att jag kunde konsten att kräkas på beställning.
har börjat läsa "ät allt", jag hoppas på att den kan hjälpa mig en bit på vägen innan jag får påbörja min behandling på scä. just nu känns allt så oöverstigligt. har ingen motivation eller kraft att ta tag i mig själv. ingen styrka att sluta hetsa och äta normalt igen. ingen styrka att börja träna igen. jag som är träningsnarkoman i vanliga fall. vem är jag nu?
dagen började bra med min havregrynsgröt (som jag numera kokar på mellanmjölk för att få i mig fett) med lin- och solrosfrön plus ett ägg. till mellanmål blev det ett ägg. så långt allt bra. sedan barkade det utför. var alltjämt hungrig. eller vad är hungrig, jag kan ju inte tyda mina kroppssignaler längre?
köpte nötter. gick och köpte mer nötter plus ett stort "lunchbröd". åt brödet tillsammans med min matlåda som bestod av några bitar fläskfilé, typ trefyra klyftpotatisbitar och lite morötter, plus lite sallad. jag blev mätt ganska snabbt men åt ändå upp hela brödet, fastän att jag fick ont i magen. därefter fortsatte jag med typ sju halva kärleksmums. hade ont i magen och mådde illa men ville bara äta upp dem så att de tog slut. skulle träna med mamma efter jobbet men orkade inte (jag orkar ingenting just nu) och var väldans nöjd när hon tog beslutet att vi inte skulle gå.
åkte till hötorget, köpte typ 1,5hg godis (VARFÖR?! JAG VAR JU INTE ENS SUGEN!! det var BARA för att jag var inne i en hets - nu eller aldrig - HATA!) och gick till slussen där jag mötte upp mor och så gick vi gemensamt till skanstull.
tänkte inte äta middag men jodå, det blev två stycken valnötsfrallor med vitlöksost/chiliost och en kopp thé. var inte hungrig men åt den första frallan ändå, sedan åt jag den andra för att det var gott, fastän min mage protesterade. jag önskar att jag kunde konsten att kräkas på beställning.
har börjat läsa "ät allt", jag hoppas på att den kan hjälpa mig en bit på vägen innan jag får påbörja min behandling på scä. just nu känns allt så oöverstigligt. har ingen motivation eller kraft att ta tag i mig själv. ingen styrka att sluta hetsa och äta normalt igen. ingen styrka att börja träna igen. jag som är träningsnarkoman i vanliga fall. vem är jag nu?
25 januari, 2010
scä
har pratat med min psykoterapeut idag, den tidigare luna-omgången är full så jag får vackert vänta till den 6 april. han ska skicka en remiss till en dietistgrupp och jag hoppas och ber att det inte är så lång väntetid tills att jag kan få komma dit. tillsvidare så ska jag på samtal hos honom på torsdag. jag är inte helt säker på vad jag gillar det, han är så hård. det kanske behövs att någon ställer mig mot väggen och frågar rakt ut "vad håller du på med?" och "du kommer aldrig komma ur det här om du inte ändrar ditt svartvita tänkande" och så vidare. men jag vill hellre prata med någon som är mjuk, helst en rund mormorskvinna som bryr sig och kan vara den där extrakramen som behövs. jag är så jädrans känslig så det hårda tar liksom. men som sagt, det kanske är meningen.
ovanpå allting så är det jädrans jobbigt att jag måste vara borta mer från jobbet. det känns redan som att jag smiter. kanske scä kan skriva ut ett intyg eller liknande så att det känns mer legitimt...
skulle gå och träna på lunchen idag men jag orkade inte. jag orkade bara inte. sitter nu och försöker slå bort mina skuldkänslor för att jag 1. inte tränade och 2. grundade med 1 dl keso (fullfet) och typ 1 msk solrosfrö för att jag tänkte träna. måste ta en promenad på lunchen i stället och ska gå och låna "ät allt" som min läkare rekommenderade. biblioteket är rätt bra, jag glömmer bara bort att det finns och köper alla böcker i stället.
å. hungrig. fastän att jag har ätit. har fanimej totalt feckat upp min mättnadskänsla.
ovanpå allting så är det jädrans jobbigt att jag måste vara borta mer från jobbet. det känns redan som att jag smiter. kanske scä kan skriva ut ett intyg eller liknande så att det känns mer legitimt...
skulle gå och träna på lunchen idag men jag orkade inte. jag orkade bara inte. sitter nu och försöker slå bort mina skuldkänslor för att jag 1. inte tränade och 2. grundade med 1 dl keso (fullfet) och typ 1 msk solrosfrö för att jag tänkte träna. måste ta en promenad på lunchen i stället och ska gå och låna "ät allt" som min läkare rekommenderade. biblioteket är rätt bra, jag glömmer bara bort att det finns och köper alla böcker i stället.
å. hungrig. fastän att jag har ätit. har fanimej totalt feckat upp min mättnadskänsla.
24 januari, 2010
p
jag måste säga att p verkligen ställer upp för mig nu när jag är där jag är. eller, han ställer alltid upp, men nu känner jag det så starkt. det finns de dagar som jag är osäker på vad jag känner för honom, vi kommer ju inte någon vart med vårt förhållande och den senaste tiden så har jag inte velat det heller. jag har varit på väg att göra slut jag vet inte hur många gånger för att det inte känts bra. hur det än är så har han alltid varit kvar vid min sida och varit fantastisk i ord och handling, medan jag har varit hemsk många gånger, nonchalant och vresig. men han är fan underbar. och den här helgen har fått mig att förstå det igen, hur mycket jag faktiskt älskar honom. å, så jag älskar honom.
helgen
igår gjorde jag omelett till frukost, i tron att jag skulle vara mätt läääänge, men icket. jag var plättmätt ett bra tag, men jag blev snabbt svimmig därefter. var på en liten promenad med mor och far på skogskyrkogården men var bara hungrig, svimfärdig, trött och gråtig. tårarna rann då och då men jag lyckades dölja det. livet kändes bara trött och deppigt.
sedan åkte vi till farsta och jag och mor åt varsin "kyckling special" på kafé voltaire, alltid lika himmelsk. jag vet inte om mamma och pappa var stressade men de frågade om det var okej att de gick vidare till clas ohlsson medan jag försökte klämma i mig min andra kopp thé. jag sade att det var okej, men hoppades på att de skulle märka att jag inte alls ville vara ensam. det gjorde de inte. iff, det var en jobbig, konstig dag...många känslor just nu.
fick sedan skjuts till p, vi gick och handlade lördagsmiddag - tacos. gott men åt tre(!) stycken. det borde jag verkligen inte ha gjort, var egentligen mätt efter två, men det var ju så gott. övertalade mig själv om att det var för att inte få hetssug, men jag vete fan. åt i alla fall en halv knäckemacka med ost senare på kvällen.
det viktigaste är dock att vi hade en väldigt, väldigt trevlig kväll. tittade på "up in the air" (sådär va) och några avsnitt av "30 rock". sov riktigt dåligt, får ont i ryggen av hans lilla säng...
imorse åt vi en stooor frukost med ciabatta, ägg, polarkaka, ost och thé till ett avsnitt av 30 rock. sedan gick vi på en promenad runt sjöarna, och på isen på råstasjön. solen sken för första gången på länge, härligt. såg några till avsnitt av 30 rock och jag åt en polarkaka med philadelphia och en knäckemacka. fasiken alltså.
pappa hämtade mig och jag åt en skål nudlar med en knäckemacka och chiliost hos dem. vi skulle senare ut och äta men jag var för mätt så jag köpte i stället en stor ciabatta med soltorkade tomater och smällde i mig hela den med keso och ägg, vitlöksost och sedan chiliost med två baljor thé. ingen bra mat och jag åt upp hela ciabattan bara för att det var gott.
detta är inte bra för min kropp rent viktmässigt, mina lår går ihop som aldrig förr och jag är stor som ett hus. men jag har inte hetsat för jag gör stor skillnad vid att överäta och att hetsa.
nu är det slutätet för idag. borde gå och fixa sallad och riva morötter till jobbet i veckan men jag orkar inte.
sedan åkte vi till farsta och jag och mor åt varsin "kyckling special" på kafé voltaire, alltid lika himmelsk. jag vet inte om mamma och pappa var stressade men de frågade om det var okej att de gick vidare till clas ohlsson medan jag försökte klämma i mig min andra kopp thé. jag sade att det var okej, men hoppades på att de skulle märka att jag inte alls ville vara ensam. det gjorde de inte. iff, det var en jobbig, konstig dag...många känslor just nu.
fick sedan skjuts till p, vi gick och handlade lördagsmiddag - tacos. gott men åt tre(!) stycken. det borde jag verkligen inte ha gjort, var egentligen mätt efter två, men det var ju så gott. övertalade mig själv om att det var för att inte få hetssug, men jag vete fan. åt i alla fall en halv knäckemacka med ost senare på kvällen.
det viktigaste är dock att vi hade en väldigt, väldigt trevlig kväll. tittade på "up in the air" (sådär va) och några avsnitt av "30 rock". sov riktigt dåligt, får ont i ryggen av hans lilla säng...
imorse åt vi en stooor frukost med ciabatta, ägg, polarkaka, ost och thé till ett avsnitt av 30 rock. sedan gick vi på en promenad runt sjöarna, och på isen på råstasjön. solen sken för första gången på länge, härligt. såg några till avsnitt av 30 rock och jag åt en polarkaka med philadelphia och en knäckemacka. fasiken alltså.
pappa hämtade mig och jag åt en skål nudlar med en knäckemacka och chiliost hos dem. vi skulle senare ut och äta men jag var för mätt så jag köpte i stället en stor ciabatta med soltorkade tomater och smällde i mig hela den med keso och ägg, vitlöksost och sedan chiliost med två baljor thé. ingen bra mat och jag åt upp hela ciabattan bara för att det var gott.
detta är inte bra för min kropp rent viktmässigt, mina lår går ihop som aldrig förr och jag är stor som ett hus. men jag har inte hetsat för jag gör stor skillnad vid att överäta och att hetsa.
nu är det slutätet för idag. borde gå och fixa sallad och riva morötter till jobbet i veckan men jag orkar inte.
23 januari, 2010
å.
igår hetsade jag inte. jag bajsade. men jag hetsade inte.
åt mycket mat och drack obscent mycket thé för att hålla mig konstant mätt och inte trigga något sug.
p kom hit och vi lagade en väldigt god middag med fläskfilé (jag höftade fram en väldigt god marinad på soja, olja, sambal, citrongräs och lite honung), klyftpotatis, ugnsmorötter, rödlök och tomat, sallad med god framhöftad vinaigrette och bröd med vitlöksost. fick ont i magen men hetsade inte. å.
åt mycket mat och drack obscent mycket thé för att hålla mig konstant mätt och inte trigga något sug.
p kom hit och vi lagade en väldigt god middag med fläskfilé (jag höftade fram en väldigt god marinad på soja, olja, sambal, citrongräs och lite honung), klyftpotatis, ugnsmorötter, rödlök och tomat, sallad med god framhöftad vinaigrette och bröd med vitlöksost. fick ont i magen men hetsade inte. å.
22 januari, 2010
luna
har just talat med min läkare och han ska skicka en remiss till luna. fyra månaders sjukskrivning. för att ta tag i ett växande problem som jag inte kan lösa själv. han säger att det är några månaders väntetid och det skrämmer mig så jävla mycket, hur många månader är "några" och hur ska jag klara mig tills dess? alla spärrar har släppt och jag har ingen kraft att bygga upp dem igen. fast jag måste. jag måste.
21 januari, 2010
uuuuuuut ur min kropp
har just svalt fyra laxeringstabletter och tänker jobba hemifrån imorgon samtidigt som jag bajsar ut all jävla skit. alla kalorier kommer att vara upptagna av systemet men jag behöver i varje fall inte ha kvar dem i kroppen. undrar hur ont det kommer att göra...undrar hur natten kommer att bli...
hahaha, när jag var tretton så var planen (som jag verkligen trodde på, jag hade liksom inga anledningar att inte tro på den) att jag skulle gifta mig vid 21 och få barn vid 23. planen flyttades fram till 23 och 25, till 25 och 27 ju äldre jag blev och hur overkligt det verkade, även fast jag alltid haft seriösa förhållanden. nu är jag 31, going on 32, är i ett fyraårigt förhållande som inte leder någonvart med en fem år yngre pojke, och har bulimi. det var ju så jag tänkte mig att livet skulle bli! alldeles, alldeles...underbart.
hahaha, när jag var tretton så var planen (som jag verkligen trodde på, jag hade liksom inga anledningar att inte tro på den) att jag skulle gifta mig vid 21 och få barn vid 23. planen flyttades fram till 23 och 25, till 25 och 27 ju äldre jag blev och hur overkligt det verkade, även fast jag alltid haft seriösa förhållanden. nu är jag 31, going on 32, är i ett fyraårigt förhållande som inte leder någonvart med en fem år yngre pojke, och har bulimi. det var ju så jag tänkte mig att livet skulle bli! alldeles, alldeles...underbart.
det här måste få ett slut
men jag vet inte hur jag gör. jag behöver hjälp. nu...igår, för veckor sedan. jag som har varit sundheten själv (eller det beror på om sund betyder "omedveten" svält och hård träning, vilket jag tycker) är nu nere på absoluta botten. jag har aldrig hetsätit så här mycket... och jag kan inte kräkas, VAD FAN SKA JAG GÖRA?! jag har sökt på nätet efter kräkstips men det verkar så obehagligt och jag har alltid haft kräksskräck. har stoppat fingrarna i halsen idag i ren desperation men icket. så klart.
jag har uppenbarligen noll disciplin och karaktär numera. jag bara äter och äter, mår illa och äter. orkar knappt röra mig och hjärtat rusar för ingenting. jag som har haft elitkondition!
igår var jag på jobb i malmö (hatar den jävla skitstaden) och åt två stora mackor till frukost - en från cafét på flygplatsen plus den jag fick på planet (fast jag var mätt efter den första), en ganska stor lunch bestående av två pannbiffar, fem små färskpotatisar, ajvar och en stor sallad. sedan satt jag och var helt stissig för att mötet skulle ta slut så att jag kunde komma ut och hetsa. åkte och checkade in på hotellet, sedan direkt till mitt intervjuoffer. hela kroppen darrade för att jag bara ville hetsa - kan allt bli klart så att jag kan vräka i mig onyttigheter utan en tanke på morgondagen? eller många tankar, konstanta tankar, ångest, ångest, som jag tvingar bort till ett litet hörn i hjärnan där kloka rösten inte hörs längre. åkte in till stan, köpte en liten påse godis och så var det kört. köpte en typ brownie med oreo fyllning och marshmallows från espresso house och en kopp thé och gick och satte mig på hotellrummet.
blev sedan tvungen att träffa en kompis som bor i stan som jag inte sett på länge. försökte avboka, ville inte att han skulle se mig så här äckligt fet. skyllde på huvudvärk och trötthet, vilket i och för sig var sant, men det funkade inte. vi gick och åt på en vietnamesisk restaurang och jag satt hela tiden och tänkte "får inte äta för fort, får inte ta för mycket, jag måste se ut som att jag äter normalt mycket". lämnade faktiskt en del mat för att jag var mätt (wow). hade sedan panik och ville bara att han skulle gå så att jag kunde hitta någonting att fortsätta med. eftersom han följde mig till hotellet så blev det en påse gott & blandat från hotellshopen som jag satte i mig på tio minuter.
i morse försökte jag få en bra start men det gick åt helvete redan vid frukosten. tre mackor med philadelphia, ost, smör, äggröra, två tomater med ost, paprika, och en pannkaka med kanel och socker. åkte till nästa möte och var igen darrig. kunde inte tänka på annat än hets, hets, hets. gick tillbaka till hotellet eftersom jag sett ett konditori på vägen som jag hört mycket om, och köpte tio minimacaroner som jag åt på fem minuter. sedan gick jag och maniskt letade efter ett ställe som serverade morotskaka med mycket glasyr men hittade inget. åkte till flygplatsen, köpte en 250gr chokladkaka med daim som jag åt upp på tjugo minuter, stoppade fingrarna i halsen på flygplatstoaletten utan resultat.
väl hemma i stockholm gick jag och köpte lite exotic snacks på nk och tog en kölapp till att köpa en morotskaka men lyckades gå därifrån. gick sedan och köpte en valnötslimpa och prosciutto på hemköp och självklart så följde en liten riesenchoklad med i påsen som försvann snabbt.
kvällen har ägnats åt att äta upp hela limpan, massor med ost, ett ägg, ett trekvarts paket philadelphia och några skivor prosciutto.
jag är så fet nu att mitt ansikte är helt svullet och benen svämmar över av fett. jag känner inte igen mig själv, men kan inte kräkas och kan inte ens hata mig. jag är så totalt likgiltig till mig förutom att jag hatar min kropp. jag vet inte hur jag ska sluta. jag har slutat förut men nu känns det som att det är en damm som har brustit och jag har inga krafter att stoppa den. har ringt och talat in ett meddelande på scä och hoppas att de ringer tillbaka i morgon. jag måste in på luna ändå. jag får sjukskriva mig i fyra månader. jag kan inte leva så här. det här är inget liv.
jag har uppenbarligen noll disciplin och karaktär numera. jag bara äter och äter, mår illa och äter. orkar knappt röra mig och hjärtat rusar för ingenting. jag som har haft elitkondition!
igår var jag på jobb i malmö (hatar den jävla skitstaden) och åt två stora mackor till frukost - en från cafét på flygplatsen plus den jag fick på planet (fast jag var mätt efter den första), en ganska stor lunch bestående av två pannbiffar, fem små färskpotatisar, ajvar och en stor sallad. sedan satt jag och var helt stissig för att mötet skulle ta slut så att jag kunde komma ut och hetsa. åkte och checkade in på hotellet, sedan direkt till mitt intervjuoffer. hela kroppen darrade för att jag bara ville hetsa - kan allt bli klart så att jag kan vräka i mig onyttigheter utan en tanke på morgondagen? eller många tankar, konstanta tankar, ångest, ångest, som jag tvingar bort till ett litet hörn i hjärnan där kloka rösten inte hörs längre. åkte in till stan, köpte en liten påse godis och så var det kört. köpte en typ brownie med oreo fyllning och marshmallows från espresso house och en kopp thé och gick och satte mig på hotellrummet.
blev sedan tvungen att träffa en kompis som bor i stan som jag inte sett på länge. försökte avboka, ville inte att han skulle se mig så här äckligt fet. skyllde på huvudvärk och trötthet, vilket i och för sig var sant, men det funkade inte. vi gick och åt på en vietnamesisk restaurang och jag satt hela tiden och tänkte "får inte äta för fort, får inte ta för mycket, jag måste se ut som att jag äter normalt mycket". lämnade faktiskt en del mat för att jag var mätt (wow). hade sedan panik och ville bara att han skulle gå så att jag kunde hitta någonting att fortsätta med. eftersom han följde mig till hotellet så blev det en påse gott & blandat från hotellshopen som jag satte i mig på tio minuter.
i morse försökte jag få en bra start men det gick åt helvete redan vid frukosten. tre mackor med philadelphia, ost, smör, äggröra, två tomater med ost, paprika, och en pannkaka med kanel och socker. åkte till nästa möte och var igen darrig. kunde inte tänka på annat än hets, hets, hets. gick tillbaka till hotellet eftersom jag sett ett konditori på vägen som jag hört mycket om, och köpte tio minimacaroner som jag åt på fem minuter. sedan gick jag och maniskt letade efter ett ställe som serverade morotskaka med mycket glasyr men hittade inget. åkte till flygplatsen, köpte en 250gr chokladkaka med daim som jag åt upp på tjugo minuter, stoppade fingrarna i halsen på flygplatstoaletten utan resultat.
väl hemma i stockholm gick jag och köpte lite exotic snacks på nk och tog en kölapp till att köpa en morotskaka men lyckades gå därifrån. gick sedan och köpte en valnötslimpa och prosciutto på hemköp och självklart så följde en liten riesenchoklad med i påsen som försvann snabbt.
kvällen har ägnats åt att äta upp hela limpan, massor med ost, ett ägg, ett trekvarts paket philadelphia och några skivor prosciutto.
jag är så fet nu att mitt ansikte är helt svullet och benen svämmar över av fett. jag känner inte igen mig själv, men kan inte kräkas och kan inte ens hata mig. jag är så totalt likgiltig till mig förutom att jag hatar min kropp. jag vet inte hur jag ska sluta. jag har slutat förut men nu känns det som att det är en damm som har brustit och jag har inga krafter att stoppa den. har ringt och talat in ett meddelande på scä och hoppas att de ringer tillbaka i morgon. jag måste in på luna ändå. jag får sjukskriva mig i fyra månader. jag kan inte leva så här. det här är inget liv.
19 januari, 2010
ytterligare ett möte på scä
jag har blivit diagnosterad med bulimia nervosa utan självrensning, ätstörning uns (utan närmare specifikation) typ 4 (eh?) samt måttlig depression. min läkare vill inte ge mig några specifika råd om vilken behandlingsmetod jag bör välja men säger att dagenheten där man är sjukskriven i fyra månader är den som är mest anpassad för min "profil". men sjukskrivning i fyra månader, vågar jag det? är jag så sjuk? jag anser mig kanske inte vara det samtidigt som det kanske inte är normalt att värdera hela sin person utifrån sin kropp. det kanske inte är normalt att inte vilja träffa människor man inte träffat på ett tag eftersom "de definitivt kommer att tycka att jag är tjock och äcklig" och prata om mig med gemensamma vänner - "har du sett xx på sistone, jävlar vad hon har exploderat i vikt". det kanske inte är normalt att aldrig någonsin kunna slappna av, utan att tappa kontrollen helt. allt eller inget.
skulle jag gå på fyramånaderssaken så tror jag att det är störst chans att jag skulle bli helt fri från mina hjärnspöken, samtidigt som jag är så rädd för att om jag lär mig att äta rätt så kommer jag bli ännu tjockare.
bara för att jag nu är diagnosterad och hoppas om att få hjälp så tycker jag så synd om mig så att jag var "tvungen" att äta en stooor salladslunch med tre stora brödbitar av mörkt sött bröd och sedan gå och köpa två godispåsar. är jag inte äcklig, så säg? jag drar mig själv längre och längre och längre in i mörkret. hur kommer man ur en sådan här sak? hur gör man när man tycker om sig själv? alltså, verkligen tycker om sig själv? för mig är det så främmande att jag inte ens kan ta det till mig, det känns så...omöjligt.
skulle jag gå på fyramånaderssaken så tror jag att det är störst chans att jag skulle bli helt fri från mina hjärnspöken, samtidigt som jag är så rädd för att om jag lär mig att äta rätt så kommer jag bli ännu tjockare.
bara för att jag nu är diagnosterad och hoppas om att få hjälp så tycker jag så synd om mig så att jag var "tvungen" att äta en stooor salladslunch med tre stora brödbitar av mörkt sött bröd och sedan gå och köpa två godispåsar. är jag inte äcklig, så säg? jag drar mig själv längre och längre och längre in i mörkret. hur kommer man ur en sådan här sak? hur gör man när man tycker om sig själv? alltså, verkligen tycker om sig själv? för mig är det så främmande att jag inte ens kan ta det till mig, det känns så...omöjligt.
18 januari, 2010
uteslutningsmetoden
har förstått att det är inte en bra idé att utesluta någon mat när man har en äs. så lchf är tydligen ingen bra lösning för mig verkar det som. men vad fan är en bra lösning? antagligen att stärka min självkänsla så att jag kan äta normalt och njuta av maten i stället för att endast fokusera på min kropp. iff.
enligt min läkare så är mitt senaste (minst) år med helt uteslutande av fett anledningen till att jag nu inte har haft mens på ett år och två dagar. jag vet inte om det är det eller hypotyreosen. eller om hypotyreosen kommit för att jag plågat min kropp så. eller om allt bara är ett stort sammelsurium av samma sak.
enligt min läkare så är mitt senaste (minst) år med helt uteslutande av fett anledningen till att jag nu inte har haft mens på ett år och två dagar. jag vet inte om det är det eller hypotyreosen. eller om hypotyreosen kommit för att jag plågat min kropp så. eller om allt bara är ett stort sammelsurium av samma sak.
scä
så har jag då varit på mitt första besök på stockholms centrum för ätstörningar. vad ska jag säga? det var svårt. tragiskt. sorgligt. jobbigt. hoppingivande. tröttande.
jag fick veta att jag drar mig längre och längre in i ätstörningarnas värld, med min svartvita syn på mig själv. allt eller inget. duktig flicka eller äcklig, värdelös flicka. jag fick frågan om jag ville att det skulle stå "levde för sin ätstörning" på min gravsten, det var inte skitkul att höra. någonstans så kan jag inte erkänna att jag skulle vara sjuk, jag har inte anorexia och väger 32 kilo, men jag har haft bulimi och nu hetsäter jag. ja, det gör jag. jag vet inte om hetsätningen en ångest eller om hetsätningen ger ångest. eller att den skapar ångest, det vet jag mycket väl, men vad kommer först - hönan eller ägget?
jag ska tillbaka i morgon och måste bestämma mig för en behandlingsmetod. lunchgrupper, dietist, psykoterapi eller något av två dagprogram - en på heltid i fyra månader vilket kräver sjukskrivning eller en på en vecka på heltid, sedan två veckor hemma, en vecka heltid, två veckor hemma i 22 veckor. som sagt, jag kan inte se att jag skulle vara så sjuk att jag skulle behöva heltidslösningarna samtidigt som jag inte vet om de andra lösningarna är tillräckliga?
lunchgrupp eller internetbehandling är helt uteslutet, det kommer jag inte ha disciplin nog att genomföra, jag måste träffa någon. men vad ska jag välja? jag vill bli av med skiten en gång för alla. jag vill inte leva endast för att tänka vikt, mat, mat, vikt från att jag slår upp ögonen på morgonen till att jag sluter dem på kvällen.
min läkare sade många sanningar, att jag stänger av. han frågade vad jag har för känslor rent generellt, och jag har inga. jag har inga känslor för mitt liv - det bara är. den enda känslan är smal = lycklig. jag har ju varit det - underviktig - och yr, trött och fullkomligt kraftlös. men smal.
han sade att jag måste börja ta mig själv på allvar. men jag förstår inte hur man gör. hur tycker man om sig själv, hur tar man sig själv på allvar och tycker att man är viktig?
efter mitt läkarbesök ringde jag och sjukanmälde mig, sedan vandrade jag mer eller mindre medvetet till mors jobb. satt och pratade med henne och linda länge och sedan gick jag och linda och åt vegetarisk buffélunch. eller hur att jag skulle klara det. åt mycket, ont i magen, mättmätt. åkte sedan in till stan och "var absolut tvungen att prova morotskakan på café entré på nk". sedan kunde jag ju lika gärna köpa två hekto lösgodis. så bra.
men sedan har jag faktiskt hållt mig. typ. åt rester av helgens middag - köttbullar med chiliosten och lite grillade grönsaker, fast jag inte var hungrig. bara ett sätt att inte fortsätta hetsätningen. fast...det slutade med att jag satt och åt upp hela burken med crème fraiche, för att det var gott. fullfet. fint. å, hur tar jag mig ur den här jävla skiten...
jag fick veta att jag drar mig längre och längre in i ätstörningarnas värld, med min svartvita syn på mig själv. allt eller inget. duktig flicka eller äcklig, värdelös flicka. jag fick frågan om jag ville att det skulle stå "levde för sin ätstörning" på min gravsten, det var inte skitkul att höra. någonstans så kan jag inte erkänna att jag skulle vara sjuk, jag har inte anorexia och väger 32 kilo, men jag har haft bulimi och nu hetsäter jag. ja, det gör jag. jag vet inte om hetsätningen en ångest eller om hetsätningen ger ångest. eller att den skapar ångest, det vet jag mycket väl, men vad kommer först - hönan eller ägget?
jag ska tillbaka i morgon och måste bestämma mig för en behandlingsmetod. lunchgrupper, dietist, psykoterapi eller något av två dagprogram - en på heltid i fyra månader vilket kräver sjukskrivning eller en på en vecka på heltid, sedan två veckor hemma, en vecka heltid, två veckor hemma i 22 veckor. som sagt, jag kan inte se att jag skulle vara så sjuk att jag skulle behöva heltidslösningarna samtidigt som jag inte vet om de andra lösningarna är tillräckliga?
lunchgrupp eller internetbehandling är helt uteslutet, det kommer jag inte ha disciplin nog att genomföra, jag måste träffa någon. men vad ska jag välja? jag vill bli av med skiten en gång för alla. jag vill inte leva endast för att tänka vikt, mat, mat, vikt från att jag slår upp ögonen på morgonen till att jag sluter dem på kvällen.
min läkare sade många sanningar, att jag stänger av. han frågade vad jag har för känslor rent generellt, och jag har inga. jag har inga känslor för mitt liv - det bara är. den enda känslan är smal = lycklig. jag har ju varit det - underviktig - och yr, trött och fullkomligt kraftlös. men smal.
han sade att jag måste börja ta mig själv på allvar. men jag förstår inte hur man gör. hur tycker man om sig själv, hur tar man sig själv på allvar och tycker att man är viktig?
efter mitt läkarbesök ringde jag och sjukanmälde mig, sedan vandrade jag mer eller mindre medvetet till mors jobb. satt och pratade med henne och linda länge och sedan gick jag och linda och åt vegetarisk buffélunch. eller hur att jag skulle klara det. åt mycket, ont i magen, mättmätt. åkte sedan in till stan och "var absolut tvungen att prova morotskakan på café entré på nk". sedan kunde jag ju lika gärna köpa två hekto lösgodis. så bra.
men sedan har jag faktiskt hållt mig. typ. åt rester av helgens middag - köttbullar med chiliosten och lite grillade grönsaker, fast jag inte var hungrig. bara ett sätt att inte fortsätta hetsätningen. fast...det slutade med att jag satt och åt upp hela burken med crème fraiche, för att det var gott. fullfet. fint. å, hur tar jag mig ur den här jävla skiten...
17 januari, 2010
om man bortser från det dåliga idag
så har jag haft en fantastisk dag med min mor och syster. jag är lyckligt lottad som har en sådan underbar familj som jag har. kärlek till dem alla tre.
ingen hetsäter som jag
fy fan. fy fan. jag är den äckligaste.
jag har hetsat hela helgen. tydligen kan man hetsa på lchf också, man mår bara illa på ett annat sätt. igår var jag så trött att jag knappt orkade gå utanför dörren, men tog ändå en promenad till sköndals konditori för att köpa småkakor till dagens afternoon tea. jag gick sedan till farsta och köpte ännu mer sötsaker, nu på underbara kafé voltaire. blev hungrig och åt en bastant lunch på libanesbuffén. på kvällen åt jag middag hemma hos mor och far, fast jag fortfarande var äckligt mätt. varför gör jag så? sedan tittade jag och pappa på "across the universe" som gick på tv, jag gick hem och lyssna nu - fortsatte äta. chèvre, nötter, egengjord glass som inte ens var god men åt gjorde jag.
idag stressade jag som en galning för att hinna städa och fixa för mitt afternoon tea. och började den värsta dagen någonsin, hetsmässigt. till frukost åt jag nästan hela den lilla chokladasken som jag fick i julklapp av jobbet. plus en stor macka. sedan började hetsen från helvetet. sandwiches, scones, fusk-clotted cream, ost, smör, kakor, kakor, kakor, muffins. mådde så illa att jag ville dö en smula. jag och mamma gick en liten promenad för att komma ut en stund medan lillasyster låg kvar och sov i soffan.
sedan åkte jag och mamma till rusta och reklamerade min julklappsmatberedare samt köpte lite annat krafs, åkte även till ikea och köpte en lampskärm till min myrornaslampa.
vad gör jag sen? jo, bara för att dagen redan är förstörd så går jag till videobutiken och köper två och ett halvt hekto godis. sedan går jag till konsum och köper en mjuk pepparkaka, fast jag inte ens ville ha. den åt jag upp en fjärdedel av på vägen hem innan jag slängde den i en papperskorg.
kom hem och åt en äggsandwich som blivit över, för att någonstans rättfärdiga det som komma skulle, då hade jag åtminstone ätit "middag". slickade även i mig den "clotted creamen" som var kvar.
jag mår så illa och är så ledsen på mig själv. vill bara kräkas upp allting igen. jag önskar att jag visste hur man gör. jag blir så arg för att jag inte ens lyckas göra det.
jag som var så glad över att lchf verkade fungera, men det är helt klart fel på mig. jag tror helt ärligt att ingen hetsar så mycket som jag.
imorgon ska jag till stockholms centrum för ätstörningar. jag trodde i min enfald för några dagar sedan att jag var fri nu, att lchf var min biljett ur helvetet, men jag behöver verkligen komma dit. och på något sätt så rättfärdigade jag undermedvetet min helghets med att "jag ska ju ändå dit på måndag".
nu börjar jag om. jag måste ta mig ur det här. det äckligaste är att jag märkte verkligen vilken högst obehaglig inverkan sockret har på mig, jag får hjärtklappning och blir alldeles rusig i huvudet, och lik förbannat så kan jag inte sluta. nu kan jag se fram emot en härlig natt med enorma kallsvettningar.
varför kan jag inte vara som alla andra?
jag har hetsat hela helgen. tydligen kan man hetsa på lchf också, man mår bara illa på ett annat sätt. igår var jag så trött att jag knappt orkade gå utanför dörren, men tog ändå en promenad till sköndals konditori för att köpa småkakor till dagens afternoon tea. jag gick sedan till farsta och köpte ännu mer sötsaker, nu på underbara kafé voltaire. blev hungrig och åt en bastant lunch på libanesbuffén. på kvällen åt jag middag hemma hos mor och far, fast jag fortfarande var äckligt mätt. varför gör jag så? sedan tittade jag och pappa på "across the universe" som gick på tv, jag gick hem och lyssna nu - fortsatte äta. chèvre, nötter, egengjord glass som inte ens var god men åt gjorde jag.
idag stressade jag som en galning för att hinna städa och fixa för mitt afternoon tea. och började den värsta dagen någonsin, hetsmässigt. till frukost åt jag nästan hela den lilla chokladasken som jag fick i julklapp av jobbet. plus en stor macka. sedan började hetsen från helvetet. sandwiches, scones, fusk-clotted cream, ost, smör, kakor, kakor, kakor, muffins. mådde så illa att jag ville dö en smula. jag och mamma gick en liten promenad för att komma ut en stund medan lillasyster låg kvar och sov i soffan.
sedan åkte jag och mamma till rusta och reklamerade min julklappsmatberedare samt köpte lite annat krafs, åkte även till ikea och köpte en lampskärm till min myrornaslampa.
vad gör jag sen? jo, bara för att dagen redan är förstörd så går jag till videobutiken och köper två och ett halvt hekto godis. sedan går jag till konsum och köper en mjuk pepparkaka, fast jag inte ens ville ha. den åt jag upp en fjärdedel av på vägen hem innan jag slängde den i en papperskorg.
kom hem och åt en äggsandwich som blivit över, för att någonstans rättfärdiga det som komma skulle, då hade jag åtminstone ätit "middag". slickade även i mig den "clotted creamen" som var kvar.
jag mår så illa och är så ledsen på mig själv. vill bara kräkas upp allting igen. jag önskar att jag visste hur man gör. jag blir så arg för att jag inte ens lyckas göra det.
jag som var så glad över att lchf verkade fungera, men det är helt klart fel på mig. jag tror helt ärligt att ingen hetsar så mycket som jag.
imorgon ska jag till stockholms centrum för ätstörningar. jag trodde i min enfald för några dagar sedan att jag var fri nu, att lchf var min biljett ur helvetet, men jag behöver verkligen komma dit. och på något sätt så rättfärdigade jag undermedvetet min helghets med att "jag ska ju ändå dit på måndag".
nu börjar jag om. jag måste ta mig ur det här. det äckligaste är att jag märkte verkligen vilken högst obehaglig inverkan sockret har på mig, jag får hjärtklappning och blir alldeles rusig i huvudet, och lik förbannat så kan jag inte sluta. nu kan jag se fram emot en härlig natt med enorma kallsvettningar.
varför kan jag inte vara som alla andra?
16 januari, 2010
nu ska jag gå till konditoriet i sköndal och inhandla småkakor inför morgondagens afternoon tea. den initiala tanken var att baka allting själv, men eftersom jag vill bjuda på olika kakor så skulle det betyda halva satser och fortfarande kakor över = inte en bra idé. så - köpekakor! det blir bra det också. jag ska ju faktiskt baka scones från scratch och har gjort egen blåbärssylt. eller tja, det blev nog marmelad...
är jag onormal eller vad är grejen?
nu känner jag mig så jädrans dålig och onormal. tänkte att den populäraste lchf-frukosten bacon och äggröra skulle göra mig jättemätt och belåten, men nej. jag förstår inte, vad är det för fel på mig? det känns som att jag töjer ut magsäcken eftersom jag åt ganska lite innan jag började med detta.
åt ett halvt paket bacon, en plommontomat och gjorde äggröra av två ägg och smör. 45 minuter senare så var jag tvungen att äta en babybel-ost samt några ostskivor med smör. jag som inte ätit smör på smörgås på år.
jag kan helt enkelt inte lita på mina mättnadssignaler efter all hetsätning, jag vill ju helst vara turbomätt med illamåendet nära förestående (alltså, jag vill inte må illa, jag vill bara känna känslan av att vara riktigt, riktigt, riktigt mätt).
nu vill jag ju inte äta lunch under dagen eftersom jag känner mig så karaktärslös. å, jag blir tokig!
åt ett halvt paket bacon, en plommontomat och gjorde äggröra av två ägg och smör. 45 minuter senare så var jag tvungen att äta en babybel-ost samt några ostskivor med smör. jag som inte ätit smör på smörgås på år.
jag kan helt enkelt inte lita på mina mättnadssignaler efter all hetsätning, jag vill ju helst vara turbomätt med illamåendet nära förestående (alltså, jag vill inte må illa, jag vill bara känna känslan av att vara riktigt, riktigt, riktigt mätt).
nu vill jag ju inte äta lunch under dagen eftersom jag känner mig så karaktärslös. å, jag blir tokig!
15 januari, 2010
afternoon tea
jag gav min mor och min syster en inbjudan till afternoon tea hemma hos mig i julklapp. den infaller på söndag och jag är så sjukt orolig för hur det ska gå. ska fixa med småkakor, scones och så vidare men jag ska banne mig inte köpa några mängder. är så rädd att jag ska explodera i vikt på en dag av frosseri (för det kommer det att bli, make no mistake). å andra sidan så har jag ju hetsat så många gånger så det här borde bli bättre om jag äter en redig frukost innan. på så sätt så äter jag förhoppningsvis inte lika mycket. hoppas även att detta inte sätter LCHF-systemet i gungning innan jag knappt börjat...håhåjaja...
men mysigt ska det bli :)
men mysigt ska det bli :)
8-15 januari
fredag 15 januari
lätt huvudvärk. samma brieomelett som sedan jag började. blev lik förbannat hungrig innan lunch så jag åt ett halvt ägg och en liten ostbit. åkte sedan till tatueringsstudion med min underbara lillasyster på lunchen och sedan traskade vi till vurma för att inta en jag-dör-om-jag-inte-får-mat-nuuuu-sallad bestående av sallad (nähä), kyckling, bacon, fetakräm, parmesan, lite tomat och paprika. samt tyvärr en dressing med pepparrot som jag råkade hälla på. jag hatar pepparrot. nu ska jag snart gå hem från jobbet och göra köttfärsbiffar med världens godaste ost - pepper jack cheese från cabot cheese i kanada - och hoppas att jag klarar helgen bra.
* tillägg: stekte upp några skivor aubergine och squash, en plommontomat och lite paprika i kokosfett och åt med egentrillade köttbullar med chiliost i. jag blev ju inte mätt! åt sedan (nästan direkt) typ 2,5 dl turkisk yoghurt, sedan några mandlar och till sist en kvarts brietårta. då blev jag äntligen mätt. Jag fattar inte. det handlar inte om hetsätning utan om en otillfredställelse som är ganska obehaglig. än så länge har det varit dagen efter jag tränat och på en dag jag inte har tränat. känner mig dålig som åt så mycket men jag hoppas att det stabiliserar sig snart. har läst på LCHF-forum att det är vanligt att man är hungrig i början, men på något sätt så känns det som att jag är onormal. please, please, låt det stabilisera sig.
hur som helst (för att se något positivt i det hela) så var jag verkligen klar när jag ätit brien och ville absolut inte ha något mer. hade det handlat om kolhydrater/sötsaker i någon form, hade jag inte kunnat sluta. så ändå!
torsdag 14 januari
ont i huvudet. åt en saffranskyckling med crèmefraiche och riven ost plus kokosfett med broccoli- och blomkålsmos till lunch (och o! det var ju det jag åt till lunch på onsdagen också!) men var hungrig under dagen så jag tryckte även i mig typ fem ostskivor med smör på. kände mig dålig. körde ett hårt steppass på kvällen och åt tonfiskgratängen till middag. blev inte mätt men ville inte äta mer.
onsdag 13 januari
lunch = ingen aning. körde ett hårt boxningspass på kvällen och åt en tonfisk- och blomkålsgratäng med smörstekta champinjoner och rödlök och grädde. gott!
tisdag 12 januari
hmm...åt nog kanske för lite igår. hade ont i huvudet och var hungrig hela dagen och blev aldrig riktigt tillfredsställd. var hemma hos p på kvällen, hade köpt med mig en palak paneer från en indier på fridhemsplan men det räckte liksom inte. till slut gav jag upp och gick ut och köpte val- och macadamianötter som jag rostade själv samt några babybelostar. åt en ost och sedan nötter tills jag mådde illa (dock inte alla, ha!). det var inte på något sätt en hetsätning, men ändå fick det mig att känna mig dålig.
måndag 11 januari
avslutade äntligen mitt friskismedlemsskap och påbörjade äntligen mitt satsmedlemsskap. nu har jag haft friskis i två år och det är såå skönt att vara tillbaka på sats. friskis har ingenting att komma med i jämförelse. förutom det förmånliga priset då. men jag har noll träningsglädje på F&S, det är så värdelösa pass att det är pinsamt.
körde ett hårt pumppass på lunchen och har inte den blekaste aning om vad jag åt.
söndag 10 januari
tog en promenad runt skogskyrkogården fast jag var turbotrött (duktiga jag!), åt brieomeletten igen och spenderade dagen med min far. vi åkte till fredells och bauhaus för att kunna sätta upp lampor över mitt matbord. fint som snus blev det! på kvällen åt vi på thaien vid sockenplan och jag lät mig själv ta en kycklinggryta med kokosmjölk (utan ris) för typ första gången. mumsigt gott och jag blev plättmätt!
lördag 9 januari
åt en crème fraicheomelett med brie och en plommontomat, stekt i smör, till frukost. kändes ovant och förbjudet, men faktiskt gott! på något sätt har jag lyckats ställa in mig på att det ska vara gott, har annars haft vansinnigt svårt för feta såser och saker stekta i smör.
gick på tvåtimmars promenad runt orhem med mor och åt senare lunch tillsammans på det nya fantastiska kafé voltaire i farsta. åt en sallad med prosciutto, pesto, kikärter och typ matvete. försökte peta bort det mesta av matvetet, lade till smör (rysning) men åt en del av kikärterna...
på kvällen åt jag middag hos mor och far vid 20.00 och jag var fortfarande inte hungrig. har aldrig hänt! åt en köttbit med grillade grönsaker med massor av olja samt broccoli- och blomkålsmos med fullfet crème fraiche. Åt mindre än vanligt och var fullkomligt proppmätt!
fredag 8 januari
började så smått med LCHF, men åt min sista havregrynsgröt på morgonen. åt sallad och grillspett till lunch från personalmatsalen men för en gångs skull så lade jag även till fetaost och fullfet crème fraiche vilket jag stod mig länge på. middagen kommer jag inte ihåg.
lätt huvudvärk. samma brieomelett som sedan jag började. blev lik förbannat hungrig innan lunch så jag åt ett halvt ägg och en liten ostbit. åkte sedan till tatueringsstudion med min underbara lillasyster på lunchen och sedan traskade vi till vurma för att inta en jag-dör-om-jag-inte-får-mat-nuuuu-sallad bestående av sallad (nähä), kyckling, bacon, fetakräm, parmesan, lite tomat och paprika. samt tyvärr en dressing med pepparrot som jag råkade hälla på. jag hatar pepparrot. nu ska jag snart gå hem från jobbet och göra köttfärsbiffar med världens godaste ost - pepper jack cheese från cabot cheese i kanada - och hoppas att jag klarar helgen bra.
* tillägg: stekte upp några skivor aubergine och squash, en plommontomat och lite paprika i kokosfett och åt med egentrillade köttbullar med chiliost i. jag blev ju inte mätt! åt sedan (nästan direkt) typ 2,5 dl turkisk yoghurt, sedan några mandlar och till sist en kvarts brietårta. då blev jag äntligen mätt. Jag fattar inte. det handlar inte om hetsätning utan om en otillfredställelse som är ganska obehaglig. än så länge har det varit dagen efter jag tränat och på en dag jag inte har tränat. känner mig dålig som åt så mycket men jag hoppas att det stabiliserar sig snart. har läst på LCHF-forum att det är vanligt att man är hungrig i början, men på något sätt så känns det som att jag är onormal. please, please, låt det stabilisera sig.
hur som helst (för att se något positivt i det hela) så var jag verkligen klar när jag ätit brien och ville absolut inte ha något mer. hade det handlat om kolhydrater/sötsaker i någon form, hade jag inte kunnat sluta. så ändå!
torsdag 14 januari
ont i huvudet. åt en saffranskyckling med crèmefraiche och riven ost plus kokosfett med broccoli- och blomkålsmos till lunch (och o! det var ju det jag åt till lunch på onsdagen också!) men var hungrig under dagen så jag tryckte även i mig typ fem ostskivor med smör på. kände mig dålig. körde ett hårt steppass på kvällen och åt tonfiskgratängen till middag. blev inte mätt men ville inte äta mer.
onsdag 13 januari
lunch = ingen aning. körde ett hårt boxningspass på kvällen och åt en tonfisk- och blomkålsgratäng med smörstekta champinjoner och rödlök och grädde. gott!
tisdag 12 januari
hmm...åt nog kanske för lite igår. hade ont i huvudet och var hungrig hela dagen och blev aldrig riktigt tillfredsställd. var hemma hos p på kvällen, hade köpt med mig en palak paneer från en indier på fridhemsplan men det räckte liksom inte. till slut gav jag upp och gick ut och köpte val- och macadamianötter som jag rostade själv samt några babybelostar. åt en ost och sedan nötter tills jag mådde illa (dock inte alla, ha!). det var inte på något sätt en hetsätning, men ändå fick det mig att känna mig dålig.
måndag 11 januari
avslutade äntligen mitt friskismedlemsskap och påbörjade äntligen mitt satsmedlemsskap. nu har jag haft friskis i två år och det är såå skönt att vara tillbaka på sats. friskis har ingenting att komma med i jämförelse. förutom det förmånliga priset då. men jag har noll träningsglädje på F&S, det är så värdelösa pass att det är pinsamt.
körde ett hårt pumppass på lunchen och har inte den blekaste aning om vad jag åt.
söndag 10 januari
tog en promenad runt skogskyrkogården fast jag var turbotrött (duktiga jag!), åt brieomeletten igen och spenderade dagen med min far. vi åkte till fredells och bauhaus för att kunna sätta upp lampor över mitt matbord. fint som snus blev det! på kvällen åt vi på thaien vid sockenplan och jag lät mig själv ta en kycklinggryta med kokosmjölk (utan ris) för typ första gången. mumsigt gott och jag blev plättmätt!
lördag 9 januari
åt en crème fraicheomelett med brie och en plommontomat, stekt i smör, till frukost. kändes ovant och förbjudet, men faktiskt gott! på något sätt har jag lyckats ställa in mig på att det ska vara gott, har annars haft vansinnigt svårt för feta såser och saker stekta i smör.
gick på tvåtimmars promenad runt orhem med mor och åt senare lunch tillsammans på det nya fantastiska kafé voltaire i farsta. åt en sallad med prosciutto, pesto, kikärter och typ matvete. försökte peta bort det mesta av matvetet, lade till smör (rysning) men åt en del av kikärterna...
på kvällen åt jag middag hos mor och far vid 20.00 och jag var fortfarande inte hungrig. har aldrig hänt! åt en köttbit med grillade grönsaker med massor av olja samt broccoli- och blomkålsmos med fullfet crème fraiche. Åt mindre än vanligt och var fullkomligt proppmätt!
fredag 8 januari
började så smått med LCHF, men åt min sista havregrynsgröt på morgonen. åt sallad och grillspett till lunch från personalmatsalen men för en gångs skull så lade jag även till fetaost och fullfet crème fraiche vilket jag stod mig länge på. middagen kommer jag inte ihåg.
Det nya året
Min läkare har rekommenderat mig (nej, snarare beordrat) att börja äta LCHF för min hypotyreos. Min initiala tanke var "aldrig i livet". Som gammal bulimiker, senare ortorexier till numera "endast" hetsätare så är fettet stora skräcken. (Självklart även allt socker som jag hetsätit i mig men det går liksom inte att tänka så mitt inne i en ÄS, utan fett är farligtfarligt.)
Jag beslöt mig i varje fall för att ge det 14 dagar och det har nu gått exakt en vecka.
Mitt sötsug är borta. Kan ni förstå det? MITT sötsug är borta. Sedan skulle jag gärna äta kakor, bullar och godis om jag kunde, för att det är gott, men suget är inte kvar. Jag är inte ens sugen på att hetsäta. De två sakerna är sådana enorma vinster!
Sedan håller min blodsockerkurva sig mycket mer balanserad vilket annars är ett jätteproblem för mig. Akuthungrig, svimfärdig och riktigt riktigt grinig (vissa skulle även säga otrevlig, men det har jag verkligen försökt jobba bort) efter fyra timmar. Ibland mindre.
Än så länge så tycker jag att det är svårt att lägga till fettet, jag är ju fetträdd sedan många år, men jag försöker. Jag hoppas också att jag kan gå ner mina 5-6 trivselkilon på köpet, men faktum är att jag inte alls är lika panikslagen som jag varit tidigare när jag skulle äta ultranyttigt hela tiden, räknade varenda kalori och tränade som besatt så att kroppen protesterade högt. På något konstigt sätt så har det här fått mig att lugna ner mig, på bara en vecka, och känna att jag mår så mycket bättre med detta.
Nu är det bara att önska att det fortsätter på samma bana. Eller nu bestämmer jag det!
Jag beslöt mig i varje fall för att ge det 14 dagar och det har nu gått exakt en vecka.
Mitt sötsug är borta. Kan ni förstå det? MITT sötsug är borta. Sedan skulle jag gärna äta kakor, bullar och godis om jag kunde, för att det är gott, men suget är inte kvar. Jag är inte ens sugen på att hetsäta. De två sakerna är sådana enorma vinster!
Sedan håller min blodsockerkurva sig mycket mer balanserad vilket annars är ett jätteproblem för mig. Akuthungrig, svimfärdig och riktigt riktigt grinig (vissa skulle även säga otrevlig, men det har jag verkligen försökt jobba bort) efter fyra timmar. Ibland mindre.
Än så länge så tycker jag att det är svårt att lägga till fettet, jag är ju fetträdd sedan många år, men jag försöker. Jag hoppas också att jag kan gå ner mina 5-6 trivselkilon på köpet, men faktum är att jag inte alls är lika panikslagen som jag varit tidigare när jag skulle äta ultranyttigt hela tiden, räknade varenda kalori och tränade som besatt så att kroppen protesterade högt. På något konstigt sätt så har det här fått mig att lugna ner mig, på bara en vecka, och känna att jag mår så mycket bättre med detta.
Nu är det bara att önska att det fortsätter på samma bana. Eller nu bestämmer jag det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)