om 16-20 januari 2009

Min sista mens. När jag skriver detta i slutet av november har den fortfarande inte kommit tillbaka. Den började krångla (vad jag kommer ihåg, men med ett guldfiskminne så är det inte lätt) i juni(-ish) 2008, den kom mer och mer sällan, jag blödde mindre, perioden blev kortare och till slut så försvann den helt.
I början trodde jag att jag var gravid, men fick inte ihop det eftersom jag dels hade kopparspiral, dels inte sexade speciellt ofta. Efter negativa hemmagravtest gick jag till gynekologen i början av april (för övrigt en av de sämsta läkare jag någonsin varit i kontakt med och borde inte få komma människor närmare än med hundra meters radie) som inte kunde förklara varför mensen försvunnit. Allt såg normalt ut och hormonproverna var ingenting att anmärka på fick jag reda på två veckor senare när jag plockade ur spiralen.
Fick tid för återbesök i mitten av juni, men inte heller då hade hon någon aning. Och hon tänkte definitivt inte ta reda på det heller. Fick tid för återbesök i november "för att se om mensen kommit tillbaka" men den avbokade jag sedan jag bytt gynekolog till SöS.
SöS-gyn verkade bra till en början men inte heller han hade någon förklaring och återkom inte med provsvar, inte heller när jag ringde och bad honom ringa upp. Bokade en ny tid hos honom och han lovade dyrt och heligt när jag satt och grät att han "inte skulle glömma bort mig, att han skulle be sina kollegor om hjälp och återkomma" men det var den 5 oktober och honom har jag inte hört ett pip ifrån.

Sedan i somras har jag dessutom fått migränanfall för första gången i mitt liv. "Hjärnblödningshuvudvärk" när jag anstränger huvudet som gör att det svartnar framför ögonen. Spänningshuvudvärk. Förstoppning.

Jag har oerhört svårt att koncentrera mig, jag är i en konstant "hjärndimma". Mitt minne är obefintligt. Jag är deprimerad. Jag har humörsvängningar och blir lätt aggressiv. Plus mer. Mycket mer.

Av en slump så kom jag över en artikel om Hypotyreos typ 2 och DÄR fanns det. Alla saker som jag kämpat med sedan tonåren, sedan några år tillbaka, sedan några månader tillbaka. Allt fanns där. Jag började söka information och förstod snart att det är ett gissel att få läkare att lyssna och det är jag mycket väl medveten om nu. Nu kämpar jag med att få gehör för min sjukdom som inte syns i blodprov, men som alla läkare envisas med att ta ändå och sedan vifta bort problemet.

Nu har jag kontakt med olika läkare, för säkerhets skull, och hoppas på att snart kunna fungera normalt igen. Bara jag får dem att lyssna.

Över och ut för nu, mitt huvud är tomt.

om hur allting började

man kan se det här som en liten påminnelse till mig själv, vad som har hänt men kanske framför allt vad som inte har hänt.