socialisera mera

förra helgen var jag på 30-årsfest. det var det första übersociala jag har utsatt mig för på flera månader. eftersom det var mest min pojkväns kompis som blev vuxen på riktigt så kände jag inte så många där. och de jag "kände" var det flera år sedan jag träffade. pratade med en kille som jag verkligen gillar men utöver honom så hade jag det svårt. jag har tappat hela min sociala förmåga känns det som, när människan gick på toaletten så blev jag helt handfallen och visste inte vad jag skulle göra. så jag gick och gömde mig med min pojkvän som stod och pratade med någon gammal kollega till honom. jag kunde inte ens ge mig in i samtalet, kände mig så jädrans bortkommen.

i lördags skulle vi gått på två fester igen men den här gången valde jag att inte gå (sedan gick inte p heller eftersom han blivit vansinnigt förkyld och det var ju skönt så att frånvaron skylldes på honom). förra veckan så träffade jag nämligen en gammal kär vän två gånger, som jag inte träffat på ett år. i lördags åkte vi även hem till min kusin och hälsade på hennes nykläckta dotter, på torsdag åker jag norröver till p's hemmastad och bor hos hans föräldrar över påsk och på fredag ska vi på middag med hans gamla vänner (som alla är kompisar sedan de befruktades, flickvännerna är bästa kompisar med varandra, de flesta av dem har jag träffat en gång för några år sedan, jag är fem år äldre, är nollåtta och för tillfället ett socialt nederlag). jag har gjort så många saker på sista tiden som utmanar min sociala sida så festerna i lördags blev faktiskt för mycket. och jag är hemskt glad att jag tog det beslutet.

i övrigt så ägnar jag min tid åt att hata mig själv för min feta kropp och det faktum att jag har noll självdisciplin. hatelihat.