och om hur livet tog en paus...

hur berättar man för sina föräldrar, älskad syster, och pojkvän att man inte orkar längre? att man inte vill vara med, att ska livet vara så här så vill jag inte vara med. jag vill inte dö. jag vill bara inte leva. (läser för övrigt den boken just nu och den är svår. jag hatar den för att den får min ångest att te sig som så liten, så obetydlig. samtidigt så är den en tröst att andra också har "en stor fågel som klamrar sig fast med klorna i hjärtat".)

man kanske inte berättar det alls. det är nog för svårt att höra. nog för att jag har berättat det förut, men kanske inte i sådana direkta ordalag. jag ska nog inte berätta, hålla det mellan mig och...mig. och psykiatern jag ska träffa på fredag. undrar om det blir antidepp den här gången med. undrar i så fall om jag vågar börja äta det den här gången igen, sex år senare. undrar. undrar.